Jag minns att hon sa att hon hade sörjt honom länge. Kanske förstod jag det inte först. Jag tittade lite snett på henne som för att be henne förklara. Jag visste ju att det bara var ett par dagar sedan han dog, men hon hade sörjt länge. Så sa hon. Jag höll hennes hand när hon berättade om sorgen som började när hon förstod att han som hon valt att leva tillsammans med, som var hennes älskade och bästa vän genom åren, var på väg bort. Och inget kunde hon göra för att förhindra det. Allt blev annorlunda, han blev en annan och hon gick in i andra roller. Blev vårdare, vägvisare, tekniker, sköterska, allt. Allt, utom hans livs stora kärlek när han inte längre kunde minnas eller hantera det som hände i sin kropp. Jag sörjde, sa hon, allt som vi båda hade önskat oss och velat dela med varandra. Vårt liv tillsammans. Det som vi aldrig mer kunde tala om. Som aldrig kunde bli. Och just nu – jag vet inte riktigt vem jag är eller var jag är. I sorgen och saknaden. I förlusten av oss? Jag har förlorat honom – jag saknar honom och jag saknar mig. Så får det vara en tid. Hon tittade på mig och suckade. Så får det vara.
När jag gick vidare snurrade orden i mitt huvud. Och jag förstod att sorgen, den har inget fastlagt schema. Den kommer utan att vi själva bestämmer när den ska komma. Kanske i tiden före döden, tillsammans med den eller efteråt – när insikter och förlustens omfattning hinner i fatt oss. Och oavsett när och hur, är våra reaktioner och känslor precis som de ska. De är våra och för oss de rätta!
Att förlora en närstående kan vara en av livets kanske svåraste påfrestningar. Oavsett om döden kommer plötsligt eller är väntad, drabbar den oss på olika sätt. Även om vi tänkt tanken i vetskap om dödens närhet, kanske känt oro och sorg i någon slags förberedelse, kan reaktioner och känslor komma som vi står helt vilsna inför. Att rusta oss inför döden kanske inte är möjligt, men att vända oss till den i tankar och ord, ensam eller tillsammans med andra, kan hjälpa oss att orientera oss i det som känns mörkt och svårt. Vad händer, vad är det som har hänt och vad ska vi göra?
Väntesorg
I Nyordslistan 2022 finner vi begreppet Väntesorg. Ordet förklaras som sorg inför en annalkande förlust av en närstående. Även om vi tidigare inte namngett sorgen på det sättet så är många av oss bekanta med känslan. Att leva i visshet och väntan på att den som står oss nära kommer att lämna oss, men att inte riktigt veta när och hur.
Tiden närmast efter döden
Den närmaste tiden efter ett dödsfall brukar vara fylld av praktiska handlingar. Mycket ska tas itu med och saker måste ordnas som rör den avlidne. Den känslomässiga sorgen kanske vi stänger inom oss under en tid. Vi kanske knäar inför allt som ska ordnas, men människor omkring oss brukar träda fram som själva ser en tröst i att vara till hands och kunna hjälpa till. Även om det kan kännas svårt kan det ha betydelse för den egna hälsan att ta emot lite av den hjälp som erbjuds. Att våga tacka ja.
Vad och hur kan vi göra?
Att ta hand om en avliden person ser naturligtvis olika ut beroende på omständigheter och plats för döden. Kanske har den inträffat i hemmet, på sjukhus, i ett omsorgs- eller vårdboende eller på en offentlig plats. Oavsett var är det viktigt att anhöriga, i den utsträckning det är möjligt, bereds plats och möjligheter att påverka omhändertagandet. Anhöriga ska, om de så önskar, ges tillfälle att se den avlidne och att ta ett sista farväl. Detta ses som viktiga delar i det fortsatta sorgearbetet.
Det finns inom vården en stor öppenhet och respekt för önskemål och ritualer kring döden. Oftast finns det särskilda rum eller kapell där anhöriga kan ta sina farväl i lugn och ro. Den som önskar kan få hjälp att kontakta kurator, präst eller en företrädare för något annat trossamfund.
Idag vårdas många människor i hemmet, även svårt sjuka. Det erbjuds möjlighet till avancerad hemsjukvård eller palliativ vård i hemmet ända fram till livets slut. När en svårt sjuk person dör hemma ska det finnas rutiner som skapar trygghet för anhöriga att hantera och vara i den situation som uppstår. Kontakt ska tas via anhörig eller personal med ansvarig läkare i området där personen avlidit. Det går också att även ringa 112.
Läkaren måste bekräfta dödsfallet. Hen utfärdar ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsak vilket behövs för att begravning sedan kan genomföras. Läkaren gör en bedömning om huruvida dödsfallet skett naturligt och fastställer den avlidnes identitet.
Vårdpersonalen gör därefter i ordning den avlidne och i det omhändertagandet erbjuds även anhöriga att hjälpa till i den omfattning som de önskar. Hänsyn tas till den avlidnes och anhörigas personliga önskemål och och till den religion eller det trossamfund som är aktuellt.
Vanligtvis kontaktar man valfri begravningsbyrå som hämtar den avlidne. Det kan ske samma dag eller dagen efter. Om döden har inträffat i hemmet finns möjligheter till personliga val om tid och dag för hämtning. Anhöriga kan av olika anledningar ha olika önskemål och behov kring detta, som det är viktigt att det finns en ödmjukhet och öppenhet inför.
Nedan finner du länkar till verktyg med praktisk information om vad som behöver göras efter ett dödsfall:
Efterlevandeguidens checklista >>
Information om Livsarkivet.se >>
Dödsfall och vård i livets slutskede, Vårdhandboken.se >>
Ta gärna del av en föreläsning av överläkare och professor Bertil Axelsson om stöd till anhöriga i arbetet inom palliativ vård:
”Stöd till dig som är närstående till någon som är obotligt sjuk eller vårdas i slutet av livet”, youtube.com >>
