Tandvård och munhälsa

”Munnen är kroppens spegel”. Kanske har du som jag hört uttrycket någon gång. Sambanden finns mellan försämrad munhygien och några av våra vanligaste folksjukdomar. Förebyggande tandhälsovård är med andra ord viktig i det allmänna hälsoarbetet genom hela våra liv och för vår upplevelse av livskvalitet. Det känns självklart, eller hur? Och när vi på grund av sjukdom, funktionsvariation eller ålder inte längre klarar oss själva behöver vi stöd och hjälp. Och det ska vara lika självklart som all annan hjälp och omsorg vi kan behöva.

Tandvårdslagen

Tandvården regleras av Tandvårdslagen och sedan den 1 januari 1999 finns det ett särskilt tandvårdsstöd i Sverige. Stödet ger personer med bestående och omfattande behov av vård och omsorg rätt att få hjälp med sin munhälsa och tandvård till patientavgift. Regionen har huvudansvaret för att tandvård erbjuds äldre och funktionsnedsatta.

Varför är tandvård viktig?

Tandvård och munhälsa är viktiga delar för vårt välbefinnande. En sjukdom och/eller funktionsnedsättning kan göra att det blir svårt att klara av det själv. Anhöriga och omsorgspersonal är därför viktiga personer när det gäller att stödja och underhålla närståendes tand- och munvård.

Munnens hälsa påverkar allmänhälsan. En åsidosatt munvård leder ofta till onödigt lidande och nedsatt livskvalitet. Infektioner i munhålan sprider sig snabbt ut till andra delar av kroppen. Bland annat ökar dålig munhälsa kraftigt risken för lunginflammationer och hjärt- och kärlsjukdomar, framför allt för sjuka äldre som har ett stort behov av vård och omsorg.

Bristande munhygien ökar risken för tandlossning och karies vilket i sin tur leder till onödig smärta och ofta akuta besvär. Med kontinuerliga undersökningar, tandstensborttagning och fluorbehandling går det att undvika.

De flesta mediciner har en negativ inverkan på munhälsan. En av de vanligaste bieffekterna är muntorrhet som leder till sväljsvårigheter och ökar risken för karies. Tandköttet kan lätt bli irriterat vilket leder till stort obehag och smärta. När någon verkar ha tappat aptiten eller har svårt att tugga och äta kan det vara av vikt att tänka på hur mun- och tandhälsan är.

Särskilt tandvårdsstöd

Personer som har ett omfattande omsorgsbehov har rätt till stödet. Det särskilda tandvårdsstödet berättigar till tandhygienistbehandlingar 3-4 gånger/år samt minst en tandläkarundersökning och behandling/år. All tandvård omfattas dessutom av högkostnadsskyddet.

Det krävs ett intyg som normalt utfärdas av en biståndshandläggare, verksamhetschef eller sjuksköterska på särskilt boende eller inom hemtjänsten. Det varierar mellan kommuner vem som ansvarar för utfärdandet.

Normalt ska man ha behov av hjälp minst 3 gånger/dag för att erbjudas särskilt tandvårdsstöd. Majoriteten av intygen utfärdas till personer som vårdas på särskilda boenden (äldreboende), servicehus, hemtjänst samt inom LSS. Det särskilda tandvårdsstödet erbjuder uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård.

Uppsökande verksamhet

Den uppsökande verksamheten syftar till att bedöma patienters dagliga munvårdsbehov. Det kan handla om till exempel behov av tandborstning, hjälpmedel, protes-/implantatrengöring och behandling. Personer med rätt till särskilt tandvårdsstöd erbjuds en sådan bedömning 1ggr/år. Ingen vård genomförs i samband med bedömningen.

Nödvändig tandvård

Ett fritt val av tandläkare och/eller tandhygienist gäller. Man kan välja att få behandling både i sitt hem, genom så kallad ”mobil hemtandvård”, hos Folktandvården eller hos en privat tandläkare. Tänk på att inte alla tandvårdskliniker är tillgänglighetsanpassade. Oberoende val av utförare kostar ingen behandling mer än regionens fastställda patientavgift.

Högkostnadsskydd

Patientavgiften ingår i högkostnadsskyddet för dem som omfattas av LSS (1993:387) eller har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser. Detta gäller personer som kommunen har hälso- och sjukvårdsansvar för eller som har hemsjukvård. Högkostnadsskyddet ersätter 100 procent av kostnader som överstiger 1100 kr/år.

För att få mer information rekommenderar vi dig att kontakta en biståndshandläggare, distriktssköterska eller sjuksköterska i din kommun.