”Det är bara vi som har det så här…”
Kanske tänker du tanken ibland… Känner ensamheten och utanförskapet inombords. Försöker hantera dagarna och livet efter de prövningar du och din närstående står inför. Göra så gott ni kan, men med en känsla av att inte räcka till. Ensamheten gnager, det är bara vi…
Men vi är nog många som känner igen oss i känslan. Anhörig, anhörigvårdare, förälder, barn eller syskon, mor-eller farförälder… Rollerna är många och definitionerna av oss själva likaså. Varje anhörigs livssituation är unik, men grundläggande behov och upplevelser är i många fall liknande. Om känslorna får uttryck, berättas om, speglas i någon annan kan vi förstå att vi kan vara varandra till stöd. Att det finns vägledning att få… Och hur ska professionen, det vill säga vården och omsorgen veta hur de ska kunna vara oss till hjälp om vi inte berättar vad vi behöver?
Läs mer i Anhörighandboken ”Vem är anhörig” >>
Under rubriken vill vi lyfta fram olika livssituationer utifrån relationen anhöriga och närstående. Har du något du vill dela med dig av, berätta eller funderar över så är du varmt välkommen att höra av dig till oss! Skicka e-post till info@anhorigasriksforbund.se. Skriv ”Anhörigberättelse – Anhörighandboken” i ämnesraden.