Om något inte fungerar

Om något inte fungerar

Om man som anhörig eller patient upplever att något inte fungerar eller att man är missnöjd med exempelvis ett beslut, vård eller stöd har man rätt att klaga och lämna synpunkter. Det finns flera olika instanser att vända sig till med klagomål. Det kan vara bra att be om skriftligt svar när man klagar för att i lugn och ro läsa svaret och undvika missförstånd.

Om man kan är det bra att i första hand vända sig direkt till den person inom vården som har utfört undersökningen eller behandlingen. Ofta kan missförstånd och oklarheter redas ut på det sättet. Man kan också alltid vända sig till chefen vid den enhet där man fått vården. Om man anser att ett brott har begåtts inom vården ska man göra en polisanmälan. En sådan anmälan kan till exempel gälla vållande till annans död.

Patientnämnden (PaN) är den förvaltning dit man kan vända sig med frågor eller problem som rör i stort sett all offentligt finansierad vård; landstingets hälso- och sjukvård, kommunernas hälso- och sjukvård i särskilda boenden, privata vårdgivare som har avtal med landstinget eller en kommun, handikapp- och habiliteringsverksamhet samt folktandvården och den tandvård som landstinget finansierar. Patientnämnden är en fristående och opartisk instans som finns i alla landsting/regioner.

Hitta din patientnämnd här (ivo.se) >>

Inspektion för vård och omsorg (IVO) ansvarar för tillsyn över hälso- och sjukvård, socialtjänst och verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Myndigheten ansvarar också för viss tillståndsprövning inom de områdena. Det är IVO som har ansvar för att utreda anmälningar, till exempel lex Sarah och lex Maria.

Lex Sarah

Lex Sarah är en bestämmelse i Socialtjänstlagen som innebär att den som arbetar med att ge service och omvårdnad inom socialtjänstens område är skyldig enligt lag att rapportera missförhållanden och risk för missförhållanden i verksamheten.

Övergrepp kan vara om personalen använder hårda tag eller hotar och skrämmer äldre, funktionshindrade eller personer som tvångvårdas av SiS. Det kan handla om:

  • fysiska övergrepp som t.ex. slag, nypningar eller skakningar
  • psykiska övergrepp som t.ex. bestraffningar, hot, trakasserier eller kränkningar
  • sexuella övergrepp som t.ex. antydningar av olika slag
  • ekonomiska övergrepp som t.ex. stöld, förskingring eller utpressning.

Läs mer om lex Sarah här >>

Lex Maria

Lex Maria är en lag som innebär att ett landsting/region eller en kommun ska anmäla till IVO om en patient drabbats av, eller riskerat att drabbas av, en allvarlig skada eller sjukdom. Skadan, eller risken för skada, kan ha skett i samband med en undersökning, under vård eller behandling.

Anmälan ska vara hos IVO senast två månader efter att vårdskadan inträffade. Som patient, eller i vissa fall närstående, ska man få information om att anmälan har gjorts och dessutom få möjligheten att beskriva vad som inträffat eller vilken risk man utsatts för.

En Lex Maria-anmälan kan också handla om:

  • att en person fått felaktig eller otillräcklig information
  • förväxlingar, felaktiga förskrivningar, feldoseringar eller felexpedieringar av läkemedel
  • utebliven eller fördröjd undersökning, vård eller behandling som man borde ha fått
  • felaktigt utförd undersökning, vård eller behandling
  • brister i arbetsrutiner, i vårdens organisation eller i samarbetet mellan olika vårdenheter
  • otillräckliga resurser, exempelvis vad gäller kompetens, bemanning, lokaler eller utrustning, som gör att verksamheten inte kan bedrivas på ett säkert sätt.

Läs mer om lex Maria här >>

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) är en myndighet som prövar behörighetsfrågor avseende legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Det är bara IVO, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern som kan göra anmälningar till HSAN. Från och med 1 juli 2015 är Socialstyrelsen värdmyndighet för HSAN.

Läs mer om HSAN här >>

Överklagan

Beslut fattade av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Försäkringskassan, socialnämnden, eller annan nämnd i kommunen, kan överklagas till förvaltningsrätten i det län man bor. För att kunna överklaga måste man ha fått ett skriftligt beslut. På beslutet ska det stå hur man ska överklaga och inom vilken tid det måste ske.

Överklagan ska vara skriftlig och beskriva vilket beslut det är som överklagas, vilken ändring i beslutet man vill ha och en motivering varför. Ibland kan exempelvis kommunens anhörigkonsulent eller omsorgshandläggare hjälpa till med överklaganden.

Erik Ward, jurist med specialisering på
socialförsäkringsfrågor, om myndigheters serviceskyldighet:

Som ensam människa känner man sig ofta liten i kontakten med myndigheter och känner att man får kämpa i underläge. Det är därför av största vikt att olika myndigheter uppfyller de krav på service som finns för myndigheterna. Ingen människa ska gå miste om något man har rätt till för att en myndighet inte har skött sin serviceskyldighet. Alla myndigheter i Sverige omfattas av en omfattande serviceskyldighet som ska göra det lätt för människor att ha kontakt med myndigheter och få den hjälp som den enskilda människan behöver. Detta regleras i Förvaltningslagen.

En myndighet är skyldig att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp du kan behöva för att få din rätt tillgodosedd. Hjälpen ska ges utifrån dina förhållanden och den hjälpen du kan vara i behov av. Du har som regel även rätt att få träffa en handläggare personligen. Handläggningen av ditt ärende ska ske så snabbt som möjligt utan att rättssäkerheten sätts på spel. Om du undrar över vilka uppgifter eller handlingar som finns och som rör dig, har du normalt rätt att få se dessa uppgifter eller handlingar. Om du har sökt någon förmån eller något annat där myndigheten ska fatta beslut ska du, innan beslut fattas, få ta del av de handlingar/uppgifter du inte sett. Om du har ansökt om någon förmån är myndigheten normalt skyldig att fatta ett skriftligt beslut som du kan klaga på. Myndigheten är skyldig att motivera beslutet på så sätt att det klart framgår varför du inte får det du ansöker om.

Ett beslut som en myndighet fattar går vanligtvis att överklaga. I vissa fall måste myndigheten först pröva ärendet en gång till innan det kan gå vidare till högre instans. Det sker genom att myndigheten gör en omprövning av tidigare beslut. Myndigheternas beslut överklagas i de flesta fall till våra förvaltningsdomstolar, som är förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen. Du måste normalt överklaga inom tre veckor sedan du fått beslutet du är missnöjd med. När det gäller Försäkringskassans beslut är besvärstiden två månader. Det kostar inget att driva ett ärende i förvaltningsdomstolarna bortsett från den kostnad du kan ha för ett ombud. Varje part står för sina kostnader oavsett hur det går i målet.

När du överklagar ett myndighetsbeslut är första instans förvaltningsrätten. Andra instans är kammarrätten. För att kammarrätten ska ta upp ett ärende krävs prövningstillstånd. Högsta instans är Högsta förvaltningsdomstolen. För att domstolen ska ta upp ett ärende krävs prövningstillstånd.”

Se Erik Wards föreläsning från Anhörigriksdagen 2017

 


 Anhörigas Riksförbund tipsar:

Det finns assistansföretag som erbjuder kostnadsfri juridisk hjälp även om du inte är kund hos företaget. Assistansföretagen har ofta lång erfarenhet av att arbeta med barn, ungdomar och vuxna med varierande hjälpbehov. Dra dig inte för att söka hjälp att överklaga och ställa krav.

Externa länkar:

Kontaktuppgifter till landets Förvaltningsrätter (Sveriges Domstolar) >>

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) >>